Iliaden och Odysséen

Iliaden och Odysséen är två diktverk av skalden Homeros, troligen nedtecknade runt år 700 före vår tideräkning, någonstans i Grekland. Båda handlar om hjältar. Iliaden om Akilles och Odysséen om Odysseus. I landet Troja, också kallat Ilion, krigar grekerna mot trojanerna. Detta krig bröt ursprungligen ut pågrund av att Trojas prins, Paris, rövar bort en kvinna. Hon heter Helena och sägs vara vackrast i världen. Men Helena var redan gift. Och hennes makes familj utropar krig mot Paris hemland, Troja.

Jag ser Akilles, från Grekland, lite som den populära killen i amerikanska romantiska komedier. Han var den bästa krigaren, killen som fick alla tjejer, och killar. Men när en tjej tas ifrån honom blir Akilles arg. Så han vapenvägrar. Kanske av stolthet, kanske av princip, eller kanske som ett tjurigt barn vars favoritleksak försvinner. Men Akilles har också en bästa vän, eller älskare, Patrokolos. När Patrokolos dör i strid, klädd i Akilles rustning, känner Akilles att han inte har något annat val än att återvända till striden mot Troja.

Odysséen tar vid där kriget är slut och krigaren Odysseus, kung av Ithaka, nu ska färdas tillbaka till ön han kommer ifrån. Färden hem kantas av faror, den ena värre än den andra. Odysseus är alltså en annan typ av hjälte. Han är den något åldrade krigaren som nu besitter vishet. I Odysséen får vi också reda på Akilles död. Den unge dör och den gamla överlever. Hemma på Ithaka väntar självklart Odysseus fru på honom.

Båda historierna är väldigt filmiska. De är fyllda av krig, svek, och kärlek. Ungefär som vilken hollywoodproduktion som helst. Det kanske är just därför som andra författare och regissörer har fascinerats av myterna och skrivit sina egna versioner av dem.

Att Homeros verkligen skrev originalen, eller att han ens fanns, vet vi självklart inte. Stilen i verken sägs vara för olika. De var antagligen sagor som berättades av olika människor, och sedan sammanställdes. Iliaden och Odysséen är skrivna på hexameter, en typ av poesi. De var historier som berättades, alltså var de inte utformade för skrift. Åhörarna tyckte om upprepningar, när samma sak beskrevs på samma sätt gång på gång. En slags rytm. Ungefär som när bandet Bon Iver börjar alla verser i låten Calgary med enstaviga ord; hair, joy, hip och sold. Något jag själv älskar, så här nästan tretusen år efter de antika grekerna var först med det.