Vårfesten i Aten 300 år före vår tidräkning

Romantiken i antikenDet första jag hörde var bristen av alla ljud man vant sig vid. Inga bilar. Inga flygplan. Det ända man hörde var lite musik nerifrån gatorna, och folket som pratade och skrattade. Värmen slog mig, och jag noterade skillnaden mellan Sveriges kalla vintrar mot Greklands värmande vårbrisar. Jag kröp fram ur min vrå i gränden. Jag såg mig omkring för att se om någon sett mig. Bakom mig såg jag att det satt en gubbe som stirrade på mig ned stora ögon och öppen mun. Mannen var full av sopor, och stanken han utsöndrade skulle inte ens en skunk tycka vara smickrande. En hemlös, helt klart. Mannen stirrade ett tag, sedan skakade han på huvudet och gick vidare. “Det är törsten”, tänkte mannen. “Törsten” Hur skulle han annars förklara hur flickan uppenbarade sig från tomma intet?Gatorna var fulla av människor som sålde sina varor, dansade eller bara strosade runt lite.Många var fulla, och de ranglade fram från dansare till dansare. Man såg mest män, men även några få kvinnor som gick runt i grupper med sina barn runt fötterna. Jag följde strömmen och hamnade tillslut i en teater där hundratals människor satt, och man kände spänningen i luften. Jag drog på mig luvan, eftersom jag visste att kvinnor inte fick vara med på teatrarna. De få kvinnor som var på teatern började dra sig mot utgångarna. Jag hörde den första tenoren, och visste att teatern nu skulle börja.Klockan var sent inpå natten, och folket hade samlats på torget. Barnen låg hemma i sina sängar, eller satt i sina föräldrars knän. I mitten satt en man som spelade på sin lyra, och sjöng ut sina äventyr. Hela församlingen var koncentrerad på mannens ord, och jag tänkte att om världen fortfarande hade den här sammanhållningen, förmågan att sitta och lyssna på sagor en sen sommarkväll, hade vi varit som vi är?