BLÅ BLIXT - ett nytt poesiprojekt!

Hallon och bensin. Blå blixt. Ny poesi. Brombergs.

Brombergs förlag har sjösatt ett projekt kallat Blå blixt där yngre debuterande författare bjuds in. Namnet går tillbaka till en vers ur en dikt av Edith Södergran. Redaktörerna Casia Bromberg och Sanne Näsling försöker hitta ett gångbart svar på vad som hänt med modernismen. Frågan är berättigad då begreppen modern och modernism inte sammanfaller. Den lyriska modernismen uttrycker en estetisk medvetenhet, medan modern kan alla vara som lever nu. På det hela taget ger den första antologin Hallon och bensin intrycket av litteraturvetenskaplig medvetenhet. Redaktörerna söker som redan nämnts svaren på hur modernismens representanter i vår tid påverkats av tidigare författare, och, som T.S. Eliot en gång frågade, nämligen hur den egna tidens texter påverkar förståelsen av äldre verk.


I Hallon och bensin uppmärksammas i första hand lyriken, även om kortprosa finns med på ett hörn. Det är sju litterärt mycket medvetna författare som äntrar scenen. Flera av dem litteraturvetare. Och därtill inte purunga. Medelåldern är plus-minus några år och trettio. Lina Hagelbäck skriver om Violencia som lever sin egen surrealistiska dikt. Karin Brygger skriver i ekot efter Sylvia Plath om könskampen i några dikter kallade Hushållsbekymmer. Andreas Svanberg representerar författarna som stod/står på verkstadsgolvet. Han skriver om hur behovet och längtan efter kultur kommer i konflikt med lönsamheten och varslen. I Hanna Riisagers bidrag Dollymix tar semantiken och de omkullkastade genusperspektiven gemensamt avstamp mot blott anade nyordningar. Att individen inte alltid uppskattar den bästa av världar utan tvärtom finner åtskilligt problematiskt i välfärden står klart under läsningen av Sofia Pulls bidrag Mot sorgen tar jag sorg. Tankarna orienterar mot den finlandssvenska lyriken, t.ex. Agneta Enckell, vid läsningen av Mimi Åkessons diktarrangemang. Hon citerar även en viss Johan Ludvig Runeberg. Båda poeterna skriver om det genomlysta kärleksmötet, och det svåra, för att inte säga omöjliga i att förvalta upplevelsen därav. I Tove Mörkbergs berättelse ur Barnen gäckar det folkhemska och trygga. Vad inte allt uttalas i en rad som denna: ”Familjen sitter runt bord / liksom för att samla ihop sig / sammanfalla”?

Låt oss tro och hoppas att bränslet räcker till ytterligare antologier inom ramen för projektet.

PETER HULTSBERG

En svidande uppgörelse med samtidens förytligande

Johan Jönson. med.bort.in. Poesi. Albert Bonniers Förlag

Johan Jönsons diktsamlingar börjar synas i hyllan. De är många och de är digra. Den nu aktuella samlingen med.bort.in är inget undantag. Möjligen kan man tycka att författaren hade tjänat på att sovra i materialet. Men samtidigt skulle det flöde och den kraft som dikterna genererar kanske gått förlorat vid en gallring. För det är trots de ibland fjäderlätta anslagen en kraftfull poesi. Och språkligt avancerad. En återkommande bild är den kalla sperman, sädesceller som liknas vid likmaskar. Bilden av vätskan har att skaffa med främlingskapet diktjaget upplever. Var finns det rum för en litterärt arbetande Johan Jönson? I samhället, i arbetslivet, i familjens hägn?

Jönson skildrar ett nutida Sverige med svart bläck och illa dolt förakt. I närmast maniskt förda anteckningar präntas sådant som virvlar runt omkring honom ned. Samtida politiska strömningar, grannarnas skugglika men likväl påträngande tillvaro blandas i anteckningarna med personliga göranden samt drömmen om att få ingå i ett större sammanhang än att leva för att bortglömd dö en dag. I så måtto framstår poeten som en källarhålsmänniska, en outsider som vet att kritisera det mesta som pågår i samhället. Men hans kommentarer är uppfriskande. Två slagpåsar återkommer genom anteckningarna, nämligen vulgärkapitalismen och det med åren allt påvrare kulturlivet, särskilt det svenska språkets förflackning uppmärksammas.

Med ett utspel som säger att ”ingenting / förmår leva upp / till litteraturens och filmens förlagor” står det klart att författaren ägnar tid till att läsa och att se på film. Referenserna till andra berättare är inte överdrivet många men när dessa noter slår ner i texten sprängs den privata sfären och Jönsons kulturella gärning som poet placeras i en kontext där olika genrer och deras upphovsmän har det gemensamt att de strävar efter att beskriva, och möjligen befria, människor från underliggande komplikationer bakom vår vardagsmoral, vårt konforma beteende och våra föreställningar om ”gott” och ”ont”. Två exempel kan nämnas: Gunnar Ekelöf och Jelineks/Hanekes film ”Pianisten”. Möjligen går det att invända att poeten hemfaller åt slentrianvänsterns angrepp på antastningskapitalismen. Men invändningen kommer på skam eftersom Jönson för det mesta träffar rätt i kritiken då det är den ”inskränkta” individen som får klä skott. En mer övergripande aspekt gäller själva samhällsbygget och har att göra med frågan hur det skulle kunna vara möjligt att leva som fattig idag. Indirekt läser jag att dikterna hävdar att vår tidsålder är problematisk, inte enkom på grund av att många saknar pengar utan att det förutsätts att vi formas till konsumenter. I en sådan kritik kan vem som helst instämma oberoende av partifärg.

med.bort.in. kan tyckas avskräckande (1243 sidor). Men förfäras inte! Stig bara in i Johan Jönsons sanningssökande värld där längtan efter en humanism värd namnet för pennan. Kanske drömmen om ett liv under och bakom konventionerna inte är förlorad. Eller är vi hänvisade till diktens värld? Poeten skriver: ”kanske. / kan inte dikten. / erfaras.”

PETER HULTSBERG

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR 2012!

Får jag ta tillfället i akt och önska alla i Kulturklassen, ÅK 2, en riktigt god jul och ett gott nytt år, 2012! Njut av lovet nu för snart kommer jag och plågar er igen med nya uppgifter. /Peter

Förakta inte utbudet i en småstad. Exemplet Kalmar!

Vår tomteillustratör Jenny Nyström

Jag har precis kommit tillbaka från ännu en dag fylld med kultur och konst som jag nu har tänkt dela med mig utav. I fredags besökte jag Kalmar läns museum som ligger vid hamnområdet i centrala Kalmar. Museet har funnits sedan år 1977 och har en permanent utställning om regalskeppet Kronan, Jenny Nyström samt ett flertal andra utställningar. Den utställning som jag fann vara mest intressant var Jenny Nyströms utställning.

Jenny Nyström är Kalmarflickan som gav sig av till Paris och som blev en av Sveriges mest folkkära illustratörer. I biografen på Kalmar läns museum visar de ett bildspel som berättar om hennes liv. Jenny Nyströms utställning på Kalmar läns museum visar vilken besynnerlig och mångsidig konstnär hon var. Den här sällsynta konstnären har kommit att betyda väldigt mycket för oss människor idag. Det var Jenny Nyström som gav oss vår bild av tomten, man kan på sätt och vis säga att hon uppfann tomten med sitt akademiska måleri, porträtt, bok-, reportage-, kort- och tidningsillustrationer.

Om du som läser detta blogginlägg bestämmer dig för att besöka Kalmar läns museum bör du, liksom jag gjorde, kika in på deras kafé på den fjärde våningen. Kaféet på museet är ett verklighetstroget sekelskifteskafé som angränsar till Jenny Nyströms egna utställning. På Sahlins kafé serveras det bl.a. gott kaffe, hembakat kaffebröd, smörgåsar, bakelser samt olika sorters pajer. Det är ett underbart tillfälle för dig att slå dig ner och njuta av tillvaron och en god fika.

Charlotte Ebenhart

En inblick i Jenny Nyströms värld

Hej allihopa!

Hoppas att allt är bra med er, mina härliga läsare. Som ni vet var jag i Kalmar igår och besökte Kalmar Läns Museum. Kalmar är en riktigt fin stad som har mycket att erbjuda när det gäller kultur. Och Kalmar Läns Museum var verkligen inget undantag.

Jag började med att gå in på museets café, Sahlins, och jag slogs genast av värmen som fanns i rummet. Caféet var inrett med delar från hus vilket skapade en ombonad känsla. Jag kunde inte hjälpa att le stort, för som ni vet kan jag inte få nog av mysiga caféer. Jag tog en kopp te och en bit citron paj och tittade mig omkring medan jag njöt av det goda fikat. I rummet där caféet fanns det även små rum som man kunde gå in i, som t.ex. en skolsal och en liten butik(se bilden i högra hörnet).

När jag hade fikat klart gick jag vidare till utställningen om Jenny Nyström. Många av hennes fantastiskt fina målningar fanns där, t.ex. Blomsterförsäljerska. Det fanns även ett intressant bildspel om hennes liv som jag tittade på. Jenny Nyström kom från början från Kalmar och gick konstutbildningar i både Stockholm och Paris innan hennes verk blev publicerade.
Jag tror att Jenny Nyström betyder mer än vad vi anar. Hon kanske inte var den första som målade en tomte, men det var hon som målade tomten vi känner till idag. Tänk så annorlunda vår syn på tomtar skulle vara om vi aldrig hade fått uppleva Jennys tolkningar.

Om ni vill se utställningen men inte har möjlighet att ta er till Kalmar, så finns det en video på Kalmar Läns Museums hemsida av hela utställningen i 3D. Det kan jag verkligen rekommendera för er som är nyfikna. Ha det bra allihopa!
Massor med kramar,


Madde.

Ett besök om hösten i Kalmar

Kalmars pärlor

I varje land, i varje stad och på varje plats i världen finns små pärlor, upplevelser, platser eller byggnader, och det är de som gör att man återvänder. I Kalmar stad är en av dessa pärlor fjärde våningen på Kalmar Läns Muséum. Enbart att komma in till värmen efter att ha flytt regnet på parkeringsplatsen var en upplevelse som tog andan ur mig. Kaféet på museet har kulisser (bestående av väggar från original kaféet som öppnades i Kalmar 1874) som ger en autentisk och nästan rustik känsla över våningen. Att julen var nära stod klart med vackra broderade dukar och en smakfull gran i ett hörn.

Jenny Nyström var en fascinerande kvinna som uppfann bilden av den moderna jultomten. Det sägs att det var hennes egen far hon målade av i sina hundratals vykort som hon målade. Som om inte det räcker som bedrift har hon även skrivit barnböcker i mängder, målat sagolika målningar och blivit gett namn till gymnasieskolan Jenny Nyström i Kalmar som till en stor del riktar in sig på estetiska ämnen. Utställningen med hennes tavlor var nytt och modernt trots att hon dog för ungefär 60 år sedan. Bildspelet i Biografen var informerande och trots att den berättande rösten må ha varit relativt monoton gick det lätt att lyssna, inte bara för att det var intressant utan även för de fantastiska bilderna som visades.

Alla länder, städer och platsers pärlor förtjänar att bli upptäckta. När jag gick till Kalmar Läns Muséum hade jag inte avsikten att hitta en sådan plats. En sådan plats som jag från och med nu alltid kommer att besöka när ödet för mig tillbaka till Kalmar.

En decemberdag i Kalmar