Anna Ancher. I trädgården
Jag hittar tre nyutkomna diktsamlingar som jag finner vara lämplig läsning under
sommarlediga dagar: Kristoffer Leandoer, Övningsuppgifter, Pontus Arvstrand, När marken är platt sjunker himlen samt Susanne Ringell, På utvägen var jag en annan.
Leandoer är lekfull. Övningsuppgifter uppges vara ett instuderingshäfte. När väl läsaren tillgodogjort sig teori och praktik i konsten att andas rätt skall inte enkom denna färdighet vara inhämtad utan också insikten om allts mening. Leken roar, men skratten stannar inte i flabbet. Arrangemanget imponerar. Insprängda sentenser bildar hållplatser som på sitt sätt skapar parallellehandlingar till själva instruktionerna. Poeten skriver klurigt i stort som smått, inte minst i följande kapris över optikern och filosofen Spinoza: ”Spinoza var kanhända en duktig optiker, men visste han verkligen när det var dags att blunda?”
I samlingen När marken är platt sjunker himlen skriver Pontus Arvstrand en naturlyrik såsom så mången lyriker före honom försökt beskriva scener från naturen i verbala bilder. Sätten är många. Poeten har sin mycket personliga stil. Med en vinterdikt vill jag illustrera vad jag menar: ”Snö, istället för regn. Det är närmare tjugo än tio grader kallt. Allt blir så lätt i kyla. Också snön på träden, som borde tynga ner deras grenar, är lätt, nästan svävande. Snön lyfter träden uppåt. Allt lyfts uppåt”.
Som framkommer märks en rörelse i beskrivningen. Tiden som ett påtagligt inslag i bilden. Denna rörelse lockar fram känslor och psykologiska dimensioner. Vi kan känna hur lätt det är att andas i dagen draperad av nysnö. Renhet. Frihet. Tidlöshet. Tekniken som poeten använder sig av möjliggör också att det slags frågor som manar fram mystiken kring alla obesvarade frågor exponeras. Arvstrand skriver: ”Dom korta dagarna och långsamma nätterna. Ansiktet och händerna, det är så man visar sig. Människan är bilder mer än ett språk, men all väntan, hur förklaras den”.
I Susanne Ringells diktsamling På utvägen var jag en annan ingår en svit sommardikter med rubriken Som kretsloppet sina årstider. Jag tar dessa sommarexteriörer till mitt hjärta utan vidare. Sommaren såsom den traditionellt kan upplevas beskrivs så innerligt att både humor och tacksamhet bryter igenom. Stråk av förundran inför det faktum att poeten får vara med bidrar säkert till dessa förnimmelser. Ibland skriver Ringell dråpligt som i dikten om hur kroppen och baddräkten inte kommer överens om storleken. Men än mer färglägger hon stunderna i trädgården med igelkott och stämningar som går i och ut ur vandra under ett dygn. I närheten finns havet, men också en Adam som längtas hem. Sommaren som en nåd? Mitt i allt elände som utspelas omkring en nutidsmänniska får den tanken slå rot i dikterna. Ringell skriver:
En dag när nåden var tllgänglig
och böljande
maneterna med enkla blomma i lila-
mitten
hade tyst släktträff vid bryggan
sälsam jag
länge i havet pånyttfödd kut
PETER HULTSBERG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar